I huvudet på Line

Efter fredagsfesten (se bilder här under) var det mycket,mycket mat kvar och vi bestämde oss att göra ngt vettigt av det hela, så på söndagen lagade vi lasagne och paj på alltihop. Det blev 24 matådor samt en hel paj och en lasagne.

Även detta blev en mycket lyckad kväll. Jag, Christian, Sophie, Jonas och Frida tog korridorsköket och dess 8 plattor och 2 ugnar i besittning och kockade loss. Efter ett par timmars stekande, rivande och rörande packade vi två gigantiska picknickkorgar och bagav oss iväg till trädgårdföreningen och konserten med Bo Kaspers Orkester.

På vägen till konserten kände vi att vi samlade på oss några vuxenpoäng med all mat och med riktiga korgar. När vi sedan försökte smyga in en flaska vitt genom staketet för att vi ville ha med vin till vår mat förlorade vi vartenda poäng och några extra därtill.(: Staketet hade för övrigt för smala mellanrum så vi smög ner vinet i korgen och gick bara helt fult förbi vakterna.

Vi lyckdes få plats med våra picknickfiltar precis framför scenen och trots att de på tv lovat hällregn så höll regnet sig borta hela kvällen. Vinet som vi smugglat in i vår picknickkorg gick inte att öppna eftersom några vakter tittade misstänksamt på oss redan när vi drack vårt medhavda alkoholfria- men vad gör väl det när allt kommer omkring?!

Bo Kaspers var helt klart över förväntan live(läs:grymma) och kvällen var den bästa på länge!
(bilder nedan)

- KonsertLine

Grannar.

Kanske inte ett allt för frekvent bloggat ämne, men ack så intressant när man tar sig tid att tänka efter.

Större delen av min tid hemma befinner jag mig geografiskt närmare mina grannar än både min familj, Christian eller mina vänner. Det enda som skiljer mig och 102:an åt är egentligen lite gips och en handfull isolering och jag har samma människor både under fötterna och ovanför huvudet var enda dag i lgh 201 och 103.

Bara några meter ifrån mig pågår ett helt liv. Där städas det, pluggas det  och lagas mat. Där has sex och där fälls det tårar. Där bråkas det säkert ibland och skrattas säkert destu oftare.  

Här i huset på Åvägen bor det 300 studenter. Det är många par. Här finns min lägenhet och sen ett gäng av gigantiska ettor, tvåor och treor där nästan alla inrymmer åtminstonne två eller fler. På varje våning finns det lägenheter, inglasad tvättstuga och brevlådefack och högst upp på taket finns det en terrass där alla studenter kan ha fest eller tjuvkika in i ullevi då det är konserter.

Längst ner i korridoren på min våning finns det en lägenhet som är 90 kvm, det vet jag eftersom den har nästan sju meter till tak. Jag vet att det bor ett par där och att det har en katt som är vit på magen. Katten brukar sitta i de stora fönstren och slicka sig om tassarna. Paret har vita gardiner. Punkt. Där vet jag inte mer.

Mitt emot mig bor det ett par som kommer från norrland. Om dem vet jag lite mer, jag var inne hos dem och lånade bakplåtspapper i julas och jag brukar hälsa på deras hund som är döpt efter en maffiaboss i någon film som jag för tillfället inte minns namnet på. De bor i en lägenhet som är lika liten som min och har ställt in sin säng i garderoben för att rymmas bättre. De är trevliga och stannar alltid och småpratar lite när man möts, tjejen har dreadlocks och coola kläder, hunden har varit i min hall. punkt.

I min korridor finns även han med den dåliga musiksmaken, de som alltid lämnar sina sopor utanför dörren och killen som har en bild på sin stora blodhund upptejpad vid brevlådan. Korridoren inrymmer även killen som försökt ragga upp mig i tvättstugan, tjejen som ofta glömmer sina kläder i tvättmaskinen och paret med två barn.

Som granne ser man bara fragment av dessa människors liv och man bygger upp en helhet utifrån det lilla man vet. Ibland kan det till och med vara så att man vet ganska mycket, men man strutar i att ta sig tid att bygga upp en bild och låter allt passera. Varför är det så?

Det kanske är så att man egentligen inte VILL veta, för om jag vet för mycket betyder det ju att de med största sannolikhet också vet saker om mig. Det är inte så att jag sitter och ruvar på stora hemligheter inne i min etta, men jag vill gärna känna att det finns mer som skyddar mitt privatliv än just lite gips och en handfull isolering. När jag går ut efter att ha gråtit som ett barn över någon fånig småsak vill jag ju gärna kunna lägga på cool-masken utan att bli genomskådad. Har jag sjungit falskt till en dålig jingel på tv:n och dansat inte-allt-för-funky-moves framför spegeln vill jag ju gärna att allt ska vara glömt när jag sätter nyckeln i låset.  

I min förra lägenhet fanns det ett par som alltid bråkade och sen försonades de ganska högljutt ...hm ja,ni fattar. Alla grannarna (utom de själva såklart) talade om dem som paret-som-inte-visste-att-vi-hade-tunna-dörrar-i-huset. Ingen kunde riktigt se dem i ögonen då man möttes i trappan. Skulle man berätta att man hört allt, eller skulle man fråga om de hade haft en trevlig kväll?

Nej, som granne vill man vara lyckligt ovetandes. Man vill kunna låna mjöl och bakplåtspapper och hälsa på hundar, kika på katter i fönster och kanske svära över soppåsar som står fel. Det kanske är så att jag har en förstorad personlig sfär eller att jag är allt för svensk(man säger ju att svenskar har en personlig radie på 1m medans italienare bara har ynka 15cm)- men jag trivs med att ha det så.

Längst bort i huset finns min gamla studentkorridor och en av mina närmsta vänner Sophie. Några hus bort finns det fler som jag kan våldgästa när jag vill- det passar mig bättre. Håll grannarna på lagom avstånd och håll dina vänner nära dig!
(oh, bra sagt!)

Nog bloggat för idag!

Glöm inte att lägga örat mot din grannes dörr nästa gång passerar.
Glöm heller inte att storebror, i form av alla dina närmsta grannar, kanske ser och hör allt du gör. Har du kollat hur tunna dörrar du har?!



- Din närmsta granne Line

Nu kan man om man vill gå in på davvin.se
Där finns inte så mycket, men det är alltid en början.

Jag kommer även att blogga om design och vackra ting som inspirerar på blogg.davvin.se

Hoppas att jag ser er där!

- Line

I Göteborg är det 30grader och alla som jag pratar med ligger i solen och njuter av sin ledighet.
I Malmö är det säkert lika varmt och skulle jag ringa till Anna och Gustav kan jag nästan lova att de skulle lyckats hitta en smula ledighet och tagit sig ner till havet för att bada.

Jag är varken i solen eller vid havet. Jag är där det är nästan nollgradigt på nätterna och där man önskar att man hade vantar med sig när man vandrar hem på kvällen. Jag tror till och med att jag såg en gnutta frost på bladen igår.

Jag är inte heller ledig. Inte ledig eftersom jag jobbar. Jag är inte ledig, men samtidigt har jag inte något sommarjobb. Hur går detta ihop? Var är alla sommarjobb som borde regna över mig?!

Jag vet att detta låter ganska bittert och surt. Dock är det inte lika illa som det kan verka.
Jag är inte bitter.
Det är otroligt fint här och jag har saknat midnattssolen.
Jag har saknat alla vänner och jag har saknat mamma och pappa.
Jag älskar att fika mackor på safari och att trava runt här på stan utan att bli attackerad av miljontals kristna missionärer och unga vänsterpartister som försöker få mig att skänka mina sko-shoppar-slantar till välgörenhet. (nordstan-fenomen)

Dock känns det samtidigt ganska skönt att veckan snart är över.
Jag har ätit falafel på multigrovt och druckit kaffe på safari nu.
Jag har sett solen på natten.
Jag har travat stan upp och ner.
Jag har jobbat.
Jag har träffat vännerna (dem kommer jag dock aldrig få nog av!)
Jag har även träffat mamma och pappa.

Efter bara fem dagar i min gamla säng, i mitt gamla rum är jag inte längre 22år utan snarare 15. Jag fattar inte hur snabbt det kan gå att falla tillbaka i de gamla vanliga spåren och mönstren. Iaf så blir det alltid så när jag bor här. Karin vs päron.
Är vi på den andra planhalvan är det inte alls såhär. Jag tror att det är de lila väggarna och de rosa stjärnorna i taket som gör det.

Ikväll ska jag ta mig i kragen (trots de lila väggarna). Jag ska ta mig kragen och inte se på film, tjattra i telefon eller umgås. Jag SKA jobba. BARA jobba!
Lika bra att sätta igång så snart som möjligt!

Jag hoppas att du njuter att solen om den finns där du är.
Jag hoppas att du badar för mig med.
Är du ledig så ät en glass och tänk på mig.
Är du vid en brevlåda så skicka ett par vantar(:

- Line norr om polcirklen